"duktiga" jag

Min hjärna är som en jävla djungel där saker och ting kommer in, går vilse, blir psykiskt stört och kommer ut igen på helt fel ställe och plats.

I början av terminen skulle jag vara duktig och beställa hem studiematerial i god tid. Detta var i januari. I denna delkursen fick vi en uppgifta att läsa och skriftligt sammanfatta en bok. En vecka innan deadline gick jag till biblioteket för att låna boken. Fanns inte inne. Beställde den från Rydebäck. Tänkte: det kan ju inte ta så lång tid! Typ två, max tre, dagar. Det faktum att det var påskvecka hade inte slagit mig. Ett par dagar efter deadline fick jag boken. Nu, två veckor för sent, är uppgiften fortfarande inte klar.
Letade efter ett armband i förrgår. Jag har mina smycken i bokhyllan. (fråga mig inte varför) Tänkte "Varför ligger min skolbok här inne?! Säkert Stefan som flyttat runder den" *arg* Jag tar upp boken och precis en nanosekund senare kommer det psykiskt störda ut ur djungeln. "Visst fan! Jag var ju DUKTIG i början av terminen och beställde hem bokfan! Jag har legat efter med uppgiften helt i onödan."

Vad är det för vits med att vara duktig när man glömmer bort att man är det?


Kommentarer
Postat av: Björn Donner Hoffmann

Att veta att man är duktig och att emellanåt glömma bort att man är duktig innebär ingen total förlust av vetskapen, det är ungefär som resonemanget: "Vad ska insikter vara bra för om man ändå bara mår dåligt av dem...?" ;)



Man kan vända och vrida på allt in absurdum. Relativismen...



Keep it Up!;)

2010-04-21 @ 16:32:37
URL: http://www.nordisk.nu
Postat av: Annika

Jag har också smycken i bokhyllan! Vi kan vara störda ihop :)

2010-05-03 @ 14:14:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0