Gnällig sambo.

Vad vore livet utan dessa karlar? Lugnt och fridfullt? Städat och rent? Fritt från fislukt och rapljud? Ja... underbart! Man hade fått bestämma över fjärren, bre ut sig i soffan och det hade funnits snacks kvar längre än i två minuter. Man hade sluppt ligga och balansera på sängkanten på nätterna. Ååå... haleluja! Tänk att slippa höra "ååå ääälskling, ja vill ha piiizzaaaa!" varenda helg och vardag. Alla kilon man skulle gå ner! Alla pengar man skulle spara! All bortslösad tid man skulle göra vettig!!! Nåja... nu är det ju som det är. De kan ju faktiskt vara ganska fina att titta på, och bra att ha när det trycker på. Om ni förstår vad jag menar? Dessutom har de ju sina fina stunder. De där stunderna man får kill i håret på morgonen innan de åker till jobb, eller kommer hem från jobb med rosor. Oh well. Det går nog att stå ut med soffpotatisarna ändå, om man tänker efter. :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0