annikathorsson

Idag har jag brottats med två knarkar-as inom loppet av 30 minuter.
Knarkare nr 1 kommer in under mitt första kassapass. Jag ser honom i kön och vet att han har någonting innanför tröjan. Han kommer fram och vill betala för någonting som jag inte mins vad det var.
- Vad är det du har i tröjan? frågar jag.  Helt sonika tar idioten då fram en sådan där dansk karamell-spann. Suckande:
- Ge hit den! Vad har du mer?  Jag går runt disken och kollar tröjan. Ena fickan- ingenting, andra fickan- fullproppad med lösgodis.
- Men för helvete!  Jag drar honom mot soptunnan för att tömma ut godiset. Dår blir den jävla lopphögen agressiv och vill brottas med mig. Jippi... ingenting ovanligt. Vi dansar ut i vindfånget och trulsar runder där ett tag, innan han sliter sig loss och springer. En tafatt kund har då "hunnit" fram och piper "låt honom vara, han kan vara farlig". (detta är alltså en fullvuxen man som yttrar sig). Tack för hjälpen liksom... bussigt!
Snattar-nollan tappar sitt oöppnade paket ciggaretter under fajten och jag plockar upp dem. Vifftar, aningen skadeglad, mot feppot på andra sidan gatan.  Snopen? Haha! Fem minuter senare kommer han tillbaka och vill ha sina cigg. Jovisst!
- Betala för godiset så gör vi ett byte, säger jag. Den väntade standardfrasen kommer:
- Men godiset är inte härifrån... (jovisst... och jag är gift med tomten). Han får betala, dubbelt, för godiset och jag ger honom ciggen. Han underrättas om att han kommer blir polisanmäld för våldsamhet och jag får svaret:
- Man drar inte i folk sådär.
- Nehej? Man stjäler inte heller!  På den komentaren får jag det intelligenta svaret:
- Jag gör!
Jag talar om vad jag tycker och tänker om honom och får svaret att jag ska dra åt helvete.

Fråga: Hur ska jag kunna dra dit när jag redan befinner mig där? Jävla Konsum Högaborg...

Några minuter senare kommer brun pottfrisyr med grå jacka (snattare nr 2) in genom dörrarna. Jag ser honom och förvarnar kollegan. Hon följer honom genom butiken och han märker naturligtvisatt vi är honom på spåren. Glass och müsli-bars slinker ner i brallorna. Han försvinner plötsligt spårlöst och kollegan går för att se så han inte tagit sig ut på lagret. Då passar den jävla snorkråkan på, tar sats, och springer. Jag hinner ifatt honom i vindfånget som får ställa upp som boxningsring för andra gången idag. Han sliter sig loss och springer iväg med ett äckligt grin i fejan. Jag får as-ont i mitt nymanikyrerade pekfinger och går tillbaka till kassan. Kvällen fortsätter som om ingenting har hänt och jag kokar inombords. Det är inte de smutsiga low-lifen jag stör mig mest på. Nej, det är att butikens ekonomi tycks gå före de anställdas säkerhet. "Det är för dyrt med väktare..." Jo pyttsan! Vi får väl se när det verkligen smäller, vem som kommer få skulden. För det kommer smälla. Det är ju trots allt Högaborg...

Innan kvällen är slut har vi tagit ytterligare tre snattare. Nytt jobb kanske?