Tågporr
Idag höll jag på att implodera. Tyvär är jag inte särskillt bra på att återberätta roliga händelser, men det får bära eller brista.
Jag gick på 16:22 tåget från Lund till Helsingborg. Det var smockfullt med folk, som vanligt vid den tiden på eftermiddagen. Min klasskompis fick plats i den första tågvagnen men jag fick leta vidare i nästa. Vissa tågvagnar är mindre än de andra och innehåller bara fyra "fyrsitsar". Ni vet sådana där säten där man sitter fyra stycken, två och två mitt emot varandra. I en sådan vagn fick jag plats inne vid fönstret. Mitt emot mig satt en ung tjej och tittade ut. Sidanom henne satt en äldre dam och lyssnade på ljudbok i sin Ipod. Mitt emot henne och sidan om mig satt en annan ung tjej och läste sin bok. (Fyrvaktaren av Läckberg f.ö.) Det första jag lade märke till när jag klättrade in till den lediga platsen var att damens ljudbok hördes klart och tydligt i vagnen, fastän hon hade hörlurar i. Min tanke gick till tjejen med Läckberg. Måste vara jobbigt att försöka läsa sin egen bok när man hör en ljudbok i bakgrunden. Nåväl, tänkte jag. Det lär ju inte störa mig eftersom jag ändå tänker lyssna på musik. Jag skulle precis trycka in hölurarna i öronen när jag tyckte att jag kände igen damens ljudbok. Kan jag ha läst den själv? Hon rörde vid ärret på hans panna.... han ryggade tillbaka och lade armen över ögonen... hon väntade tills hon trodde han somnat och reste sig för att gå... Jag lade ifrån mig lurarna för att lyssna efter vilken bok det kunde tänkas vara. Det var då det började bli pinsamt. Eller sjukt roligt, vilket som. Han lade armarna om henne, knäppte upp den översta knappen i hennes blus... Oooops! Alla tre vände sig exakt samtidigt bort ifrån den lilla damen, rodnade och gjorde allt för att inte börja skratta. Han kysste den nakna huden... Det gick inte att hålla sig. Nervöst fnitter bröt ut i vagnen och tjejen med boken gjorde den hjältemodiga insatsen. "Ursäkta mig, det måste vara något fel på din spelare. Det hörs utåt... lite jobbigt att läsa när det hörs..." "Nej men ooo! utbrast damen. Det kan ju inte vara så roligt för er att sitta och lyssna på"!
JO MAN! Asroligt!!! Högröd i ansiktet undvek jag tjejen mittemots blick. Hon tycktes ha samma problem som mig. Det krävdes all min självbehärskning för att inte skratta rakt ut. Hela resan på 25 minuter höll jag på att storkna. Den lilla damen fortsatte lyssna på sin Ipod och tyckte tydligen inte det var lika pinsamt som vi andra. Som tur är. Det var magiskt! Jag både hoppas och bävar för att det någonsin kommer hända igen. Kan man annat än älska pendeltåg?
Jag gick på 16:22 tåget från Lund till Helsingborg. Det var smockfullt med folk, som vanligt vid den tiden på eftermiddagen. Min klasskompis fick plats i den första tågvagnen men jag fick leta vidare i nästa. Vissa tågvagnar är mindre än de andra och innehåller bara fyra "fyrsitsar". Ni vet sådana där säten där man sitter fyra stycken, två och två mitt emot varandra. I en sådan vagn fick jag plats inne vid fönstret. Mitt emot mig satt en ung tjej och tittade ut. Sidanom henne satt en äldre dam och lyssnade på ljudbok i sin Ipod. Mitt emot henne och sidan om mig satt en annan ung tjej och läste sin bok. (Fyrvaktaren av Läckberg f.ö.) Det första jag lade märke till när jag klättrade in till den lediga platsen var att damens ljudbok hördes klart och tydligt i vagnen, fastän hon hade hörlurar i. Min tanke gick till tjejen med Läckberg. Måste vara jobbigt att försöka läsa sin egen bok när man hör en ljudbok i bakgrunden. Nåväl, tänkte jag. Det lär ju inte störa mig eftersom jag ändå tänker lyssna på musik. Jag skulle precis trycka in hölurarna i öronen när jag tyckte att jag kände igen damens ljudbok. Kan jag ha läst den själv? Hon rörde vid ärret på hans panna.... han ryggade tillbaka och lade armen över ögonen... hon väntade tills hon trodde han somnat och reste sig för att gå... Jag lade ifrån mig lurarna för att lyssna efter vilken bok det kunde tänkas vara. Det var då det började bli pinsamt. Eller sjukt roligt, vilket som. Han lade armarna om henne, knäppte upp den översta knappen i hennes blus... Oooops! Alla tre vände sig exakt samtidigt bort ifrån den lilla damen, rodnade och gjorde allt för att inte börja skratta. Han kysste den nakna huden... Det gick inte att hålla sig. Nervöst fnitter bröt ut i vagnen och tjejen med boken gjorde den hjältemodiga insatsen. "Ursäkta mig, det måste vara något fel på din spelare. Det hörs utåt... lite jobbigt att läsa när det hörs..." "Nej men ooo! utbrast damen. Det kan ju inte vara så roligt för er att sitta och lyssna på"!
JO MAN! Asroligt!!! Högröd i ansiktet undvek jag tjejen mittemots blick. Hon tycktes ha samma problem som mig. Det krävdes all min självbehärskning för att inte skratta rakt ut. Hela resan på 25 minuter höll jag på att storkna. Den lilla damen fortsatte lyssna på sin Ipod och tyckte tydligen inte det var lika pinsamt som vi andra. Som tur är. Det var magiskt! Jag både hoppas och bävar för att det någonsin kommer hända igen. Kan man annat än älska pendeltåg?
Kommentarer
Trackback
